Ni kan kalla mig Emmi

Jag har suttit och kikat runt lite här och var på internet nu i två timmar och jag vet vad jag ska göra med mig själv nu. Ska dra på en ännu striktare "diet" nu efter jul, jag tänker inte göra släkten upprörd så jag ska äta en massa julmat och sedan drar jag igång med enbart sallad/frukt och en jvla massa träning. Håret ska jag färga ljusare, eller dra i en rödare ton med lite ljusare slingor. Dags att ta sig upp från soffan och göra någonting åt mitt liv.

Nu ska jag krypa ner i soffan här hos mammi, jag får ju öppna julklapparna mycket fortare då, hihi. Puss ♥

Sjukt smala. Sjukt snygga.

Hej hallå! Hur äre med er såhär dan innan dopparedan?
Själv är jag förkyld som atten. Sitter i skrivande stund och spelar Bingo Lotto som ni ser på rubriken.
Nu ska jag ringa in till Lotta igen, hej!

Tro, hopp och kärlek

Jag satt hemma i min ensamhet då det plötsligt knackade på dörren. Jag reste mig och gick i långsam takt mot hallen för att öppna. Jag kikade ut genom nyckelhålet men där syntes inte en människa. Jag öppnade för att se efter i alla fall. Då uppenbarade sig en äldre man framför mig. Det var en stor bastant herre med långt krulligt skägg.
”God dag, sade han, skall du icke bjuda mig in i ditt vackra hem?”
”Jovisst, stammade jag fram, kom in du gamle.”
Han tog av sig sina stora kängor och slog sig ner vid köksbordet.  Jag såg frågande på honom innan jag försiktigt frågade vem han var. ”Mitt namn är Tro. Jag är här för att ge dig någonting att hålla fast vid då livet sviker dig med nergångar.” Han räckte fram en liten ask och försvann sedan ut i intet. I den lilla asken låg en lång halskedja, jag hängde den runt min hals och såg med förundran när den skiftade form till ett litet kors.
Jag tänkte inte mycket mer på den gamle herren utan återgick till mitt vanliga liv där mystiska saker inte inträffar särskilt ofta.
Dagarna gick och vintern kom bärandes med snö och fasansfull kyla. Jag var på väg hem en sen kväll då en ung kille tog tag i min hand. Jag ryckte till och skrattade lite i hopp om att han skulle släppa mig. ”Hej min sköna, säg mig, exakt hur många dagar kommer snön ligga kvar?” Jag tittade tomt på honom, var han helt från vettet? Hur i hela fridens namn skulle jag kunna veta det? ”Jag har en gåva till dig, fortsatte han, mitt namn är Hopp och jag har studerat dig under en tid nu och du tycks behöva en väldigt unik gåva.” Jag kunde inte få fram ett ord, jag bara tittade på honom, synade honom upp och ner för att se om detta kunde vara ett skämt av något slag. Han räckte mig sin hand och av ren chock tog jag tag runt den. Precis när min hand nuddade hans försvann han ut i intet, men kvar i min hand låg en liten glaskula. När jag tittade in i den kunde jag se tre nätter, på den tredje natten smälte snön bort från marken. Konstigt, tänkte jag och skyndade hem.
Bortsett från dessa män var mitt liv ganska händelselöst, jag levde under rutin där dagarna såg i stort sett likadana ut. Jag hade några fina vänner, men annars levde jag enbart tillsammans med min ensamhet i unken etta i en liten by utanför staden.
Våren nalkades och ingen förändring tycktes ske i mitt liv. Jag hade börjat tröttna på att ständigt veta hur mina dagar skulle se ut och funderade därmed på att ta mitt liv. Då, en dag, stod där en vacker man med röd skjorta utanför min port. I handen höll han en ros, rosen var röd likt blod. Han stod där utanför och tittade upp mot mitt fönster under en tid som kändes som en evighet då jag tillslut fick nog och gick ner till honom. ”Vad vill du mig? frågade jag, du har stått utanför mitt fönster väldigt länge nu, säg mig, vem söker du egentligen?” Han bara tittade på mig med ett nervkittlande leende, och jag kunde inte låta bli att le tillbaka. ”Någon väntar dig, sade han, en man, något äldre än du, lever ensam bara ett kvarter bort.” Jag tittade förvånat på honom, vad han menade var ett mysterium för mig. ”Mitt namn är Kärlek, fortsatte han, jag är här för att hjälpa dig, likt de två herrarna du tidigare mött. De har gett dig två gåvor och jag är hitskickad för att ge dig den sista.” Han sträckte mig rosen och försvann sedan ut i intet, precis som Tro och Hopp.
Jag satt med mina gåvor i mitt knä och förundrades över synen. Halskedjan formades till ett stort kors med ett ytterst litet hjärta i mitten, medan glaskulan visade en ung karl och en ung dam som höll hårt om varandra. Rosen sken upp och fick en ännu skarpare färg än innan. Jag rös.
Nästa morgon då jag tog min dagliga promenad till bageriet gick jag alldeles för raskt runt ett hörn och rent ut sagt snubblade över en man som var något äldre än jag. Tänka sig, det var precis den mannen jag hade sett i glaskulan. Innan jag hann tänka efter gick vi hand i hand ner för gatan, längst den eviga trottoaren.

Jag vet inte vad det är med mig, det känns som att jag håller på att gå in i väggen snart igen. Jag stressar sönder mitt liv med dumma tankar och prioriterar inte det allra viktigaste först. Jag mår inget bra, varken psykiskt eller fysiskt men jag hittar inte felet. Åker jag hem blir jag kvar hemma resten av dagen. Jag sitter i min ensamhet och tänker på allt mellan himmel och jord. Allting angående mitt liv. Ibland bryter jag mitt löfte till mig själv och ångrar. Ibland sover jag bort några timmar. Men oftast sitter jag bara och stirrar tomt framför mig. Det händer att jag skriver, väldigt deprimerande saker som inte kan publiceras i bloggen. Här visar jag min glada, positiva sida, "Smile like you mean it"-sidan som ni kanske känner igen. Men jag orkar inte hålla den längre. Ni får vara beredda på att jag inte alltid är glad, men stanna kvar- det kommer bli bättre. Det blir alltid bättre.

Såhär under juletid talas det aldrig ont om någonting, därför drar vi igång ett inlägg så ni förstår hur mycket allt förändras på skrämmande kort tid.

När jag växte upp bestod vardagarna av att vara hemma till klockan sex för att hinna se Bolibompa innan det var läggdags, på helgerna var jag inte ute och rände, jag satt istället framför tv:n där ett nytt avsnitt av Wild Kids visades.
Sommarkvällarna var skälet till att kasta strumporna åt fanders och hoppa runt i gyttja tills mamma ropade att det var dags för hemmagjord kräm och glass i massor.
När vintern kom bärandes med snö och kyla klädde man sig varmt och tog pulkan med sig för att likt varje dag leka med sina vänner i snön. Blev man förkyld var man ute lite extra trots att mamma sa ifrån.
På december mornarna satt man bänkad framför SVT1 som varje år visade en ny spännande julkalender.
Den 23:e december var natten då inte en unge kunde somna, man låg i sängen och väntade på att tomten skulle äta upp gröten som var placerad utanför dörren och smyga in med julklapparna under den härligt doftande granen. Höjdpunkten på julafton var givetvis alla dessa stora, hårda paket som var inslagna med fint tomtepapper. Det mest glädjeförstörande var kuvertet med pengar och de mjuka klapparna innehållande ännu en jumper att lägga i lådan.
Varje år var densamma, och idag kan jag inte sluta tänka på de gamla tiderna då pengar inte var allt, kärlek bar med sig killbaciller och den värsta smärtan var när man ramlade och skrapade upp sitt knä.
Hur kommer framtiden se ut om det bara på några år har gått från detta till bortskämda snorungar som trotsar sina föräldrar och dricker sig fulla och somnar hos en främmande man där de inte har oskulden kvar när de vaknar?

Nu är alla julklappar klara förutom en, den ska jag in och köpa nu faktiskt. Får se om jag även tar en sväng förbi arbetsförmedlingen nu när jag ändå är ganska tidigt i stan.

Igår införskaffade jag mig ett styck byxor, ni vet dem som jag ville ha? Och en snygg tröja att ha till. Jul- och nyårsoutfits därmed fixade. Idag ska jag kanske förbi Heidi en sväng, sen ska jag hem och städa, imorgon är det julavslutning sen råder den sista städningen här hemma, samt en del packning. På torsdag flyttar jag hem under julhelgen, mysigt!

Nu måste jag kuta ut till bussen! Vi hörs sen, hej.

Jag blir arg på min kusin som bara dissar. Jag är arg på allt och alla just nu. Vänner hit och vänner dit. Yeah right, in my ass.

Efter skolan, alltså om en halvtimme, ska jag ner till stan och köpa present till mamma&pappa och Emil, sen till AF om det är öppet och sen vidare till Ingelsta för att köpa byxor och förhoppningsvis en tröja av något slag.
På onsdag är det julavslutning, torsdag blir det uppesittarkvällen och på fredag är det julafton. Jag måste hem och fila på en text som måste bli klar till den 25:e, och till råga på allt så har jag meterhöga skoluppgifter och prov. Kill me. Please.

Btw, jag har inte sovit inatt, hur ska detta sluta..?

Står i kassan atm, slutar runt 22 och då ska jag hem och kika på några bra filmisar innan det är dags att krypa till kojs. Jag tänkte att ni ville veta det. Imorgon har jag skola och sen ska jag uträtta några ärenden innan det råder storstädning hemma hos mig. Kika förbi Kungsvideo ikväll vettja! Hihi

Eftersom jag, liksom förra året gav upp Idol då jag anser att Svenska folket inte kan rösta, så måste även jag lägga min kommentar angående det hela.

Vid audition tyckte jag om Sebastian, men ändrade mig snabbt då jag fick syn på Olle, hans röst fick mig att smälta. Det höll jag fast vid, tills jag upptäckte hur otrolig Daniel var. Han hade glimten i ögat och sjöng det jag gillar allra bäst, ballader. Jag blev riktigt besviken när han åkte ut och såg vilka andra som fortfarande var kvar. Så jag struntade fullständigt i Idol men gav ändå finalen en chans. Och det var ju uppenbart att Jay skulle stå där redan från första stund, men Minnah? Hmm, åkte inte hon ut..? Whatever, jag, liksom resten av Sverige, visste nog redan från första stund att Jay Smith skulle vara 2010's vinnare av Idol. Men hade jag fått bestämma så hade Daniel och Olle stått mot varandra i final. Och för att gå från en punkt till en annan; Vinnarlåten, inte ens bra, varken låten eller Jay på att sjunga den.


Daniel ♥
Btw, om ni inte visste det så ska jag och Daniel gifta oss. Han vet bara inte om det än dock..

Jag sitter i skolan och gör absolut ingenting. Jag är sjukt trött och det fanns ingen powerking på Hemköp. Jag har inga cigg och har inte rökt sen igårkväll, förutom två bloss av Djani imorse. Fast jag har inte känt något speciellt röksug, men det kommer väl antar jag. Ah ok, nu blev jag röksugen bara för att. Ikväll blir det Paranormal Activity 2 med mina fina.

Gymmnade med Moa igår, efteråt hade vi lite ruligt i omklädningsrummet. (Bilderna ovan)




Direkt efter gymmet rusade vi iväg till Parkskolan och tittade på min systers lucia. Min fina, fina tärna. ♥

Vad går i första hand, och vad kan jag utesluta helt?
Vad gäller att planera och prioritera i min hektiska vardag så försöker jag alltid att göra mitt bästa och få så mycket som möjligt gjort, men ibland säger både psyket och kroppen stopp. Mina sömnlösa nätter leder till oförmåga att koncentrera mig och ork till att stiga upp på morgonen.
Vad bör jag prioritera i första hand; skola, jobb, vänner, familj, min hund eller min egen hälsa? Jag försöker att hinna med allting för att inte halka efter och missa min egen ungdom, men det tär på mig och jag har märkt att jag på senare tid inte haft tillräckligt med tid över att umgås med mina vänner, ta hand om mig själv och sköta skolan korrekt. Dessutom hinner jag aldrig sitta hemma med familjen och ta det lugnt, det brukar oftast bli att vi snabbt hälsar på varandra innan jag eller de måste springa iväg. Min almanacka är smockfull av viktiga saker, men ändå ser jag det inte som tillräckligt. Jag vill arbeta ut mig själv och nå över max för det är då jag verkligen känner att jag lever. Dubbelmoral tänker ni då, men vad jag vill och vad jag behöver är två skilda saker och jag vill kunna prioritera båda utan att tänka att jag kunde ha gjort mera.
Det här med tid, tänk om jag kunde få stanna tiden och slutföra saker. Eller ännu bättre, tänk om tid gick att köpa, då skulle jag köpa mig några extra timmar om dagen för att bara hinna sitta ner och koppla av med en bra bok och en kaffe i handen.

I helgen har jag pysslat, kollat på idol, jobbat och myst med fina vänner.

Jobboutfit

Sitter just nu ute på vischan, hos mammi. Barnvakt åt Maja och väntar på Spicy Hot, det är ju fredag så får unna mig lite mumsig mat tycker jag, ehehh..
När vi käkat ska jag hem till min bebis och mysa framför Idolfinalen, vilket ni redan visste.
Detta var ett otroligt onödigt inlägg men nu vet ni att jag lever iallafall! Over and out.

Gammal bild, Becca och jag lekte fotografer 2008.

Det här med att växa upp, mogna och planera sin framtid är inte enbart spännande och roligt, det är en ganska hemsk tanke och för mig väldigt sorglig. Jag har alltid stått mina föräldrar nära och familjen är något jag prioterar allra först. Man tänker inte på hur bra man har det förrän man tar nästa steg och därmed "förlorar" det.

Sitter i skolan, slutar om ca. en halvtimme. Då ska jag ner på stan med Casper och kika efter en tröja åt honom. Ikväll blir det nog festis hos Ludde. Ahej!

 

La vita é bella Livet är underbart
Livet är underbart La vita é bella



Fast ska lägga till en liten grej på den inom kort.