Ni kan kalla mig Emmi

 

För några dagar sedan var det marknadsafton i stan så jag och Ronja sprang dit på kvällen för att se om det fanns någonting roligt kvar att fynda. Och vet ni? Jag hittade detta set och en halvlång svart kjol på Monki för bara 60(!!)kr allt som allt. Älskar detta set, älskar mönstret och älskar höga shorts som sitter löst. 

Vi gick även in på BikBok en sväng och där fyndade jag en slapp grå t-shirtklänning för bara 49kr. Den kommer jag bo i i sommar, jag verkligen älskar den med. Ni ska få bild på den någon dag, jag har redan använt den nämligen haha! 

 

Men perfekt att inte betala mer än 110kr för tre uppsättningar kläder faktiskt, speciellt när sommargarderoben ekar tom. Clothes makes me happy. ♥

 

 

Jag blev barnledig igår ändå, Millie sov ytterligare en natt hos Ronja och Ludvig. Vi passade då på att spendera tid tillsammans, lagade lite hamburgare hemma och sedan gick vi på bio- Djungelboken. Den var så himla bra! 

 

Idag vaknade vi runt 8, åt frukost i sängen och mös tills jag var tvungen att gå. Jag är hemma runt 20.30 ikväll, då ska jag duscha och sen hoppa bums i säng för imorgon väntar dagis och ett möte. Förhoppningsvis ska jag även träffa Emma en sväng med, som jag längtar efter henne! 

 

Veckan blir nog rätt lugn. Jag hoppas på att kunna unna mig ett glas vin på någon mysig uteservering till helgen men det återstår att se. Ha en fin dag och njut av värmen!

Nu har Ronja precis varit här på kaffe och för att umgås lite. Robin sitter och pluggar och jag har precis kollat igenom mail och fixat lite. Det verkar som att samtalet gick bra, jag fick personalinlogg och så via mailen för att kunna önska arbetspass och position, så det återstår ju att se om det kommer upp någonting på mitt schema där, spännande!

 

Det bestämdes idag att Millie ska sova hos Ronja och Ludvig imorgon för att jag ska iväg på eftermiddagen och kommer hem sent så nu är Millie överlycklig. 

Vi får se vad resten av dagen har att erbjuda, jag börjar bli lite smått hungrig så det kanske är dags att laga lite mat snart.. Jag ska iallafall ut på en promenad sen, och jag hoppas att jag kan springa iväg till gymmet lite senare eftersom det inte finns någon tid till det imorgon. Ha en fin kväll!

 

Ibland kan man bara få för sig att man saknar den där lilla kulan. Jag vet att jag kände av det ganska snart efter graviditeten men sen dess har jag inte riktigt känt saknaden på det sättet. Men nu de senaste veckorna har jag faktiskt börjat sakna den lite. Jag vet inte om det beror på att Millie börjar bli så stor, många runt mig får barn nr. 2 och även 3, eller om det bara är årstiden som gör det.

 

Jag minns inte så jättemycket från min graviditet om jag ska vara ärlig. Jag minns att det var rätt turbulent, och att jag i mitten av graviditeten mådde väldigt psykiskt dåligt pga att vi inte visste om det var ett friskt barn som låg i min mage eller om det var ett barn som skulle födas med en sjukdom. 
För övrigt mådde jag nog rätt bra tror jag (?). Jag var trött i början, kräktes kanske två-tre gånger bara och hade väldigt mycket energi ända fram tills värkarna sattes igång. 

 

Jag saknar främst att hålla/klappa på magen och känna sparkarna, funderingarna kring hur jag skulle bli som mamma, hur mitt barn skulle se ut, vara och bli. Alla frågor som ingen kunde ge mig svar på. Spekulationer kring kön, namn, förlossning och som sagt, hur jag skulle bli som förälder. 

 

Jag var ju rätt ung, hade ingen direkt ordning på mig. Jag var slarvig och naiv då. Men jag växte in i min blivande roll för varje vecka som gick och se, det gick ju rätt bra ändå, haha. Jag är ju absolut inte samma tjej som då, och tur är väl det! 

 

Men tillbaka till ämnet, min lilla mage, som bar på en så otroligt fin unge, den saknar jag lite. Jag önskar att jag hade tagit mer vara på både graviditeten och den första tiden. 

 

 

Idag försov vi oss ganska rejält här hemma så det blev att springa till Kneippen och hämta Isra som ska vara hos oss till ikväll medan Ida jobbar.

Nu har jag precis haft en telefonintervju på engelska och den gick över förväntan faktiskt så nu ska jag se över min mail och "jobba" med det ett tag innan det är dags för promenad nummer två.

 

Robin kommer hem efter 15 och då ska vi väl äta lite innan det får bli en promenad med hundarna.
Imorgon har jag en intervju på Marieborg och avskrivning från min nuvarande skola. Sen är det bara att invänta antagningsbeskeden som borde komma i Juni, spännande.

 

 

Jag har tagit mig en välbehövlig paus från bloggandet ett par dagar, men nu är jag tillbaka, så hej!

Vädret har varit tråkigt sedan vi hördes senast och med grått och trist väder så kom även ett par riktigt usla dagar för mig. Och inte nog med det så har det varit lite stormigt i livet på det, men allt känns så mycket bättre nu och jag känner mig genuint lycklig faktiskt.

 

Jag tog mig ut till Minneskonserten men stannade inte länge pga regnet. Det var iallafall trevligt och efterlängtat att träffa mina vänner som jag inte sett på flera månader. Jag måste dessutom erkänna att det var tufft att vara bland så mycket folk, jag är verkligen inte van vid det längre men ju mer jag "utsätter" mig själv för det desto enklare kommer det såklart att bli.

 

Jag har tagit upp min träning igen, två dagar i rad har jag varit på gymmet nu. Igår var det svårt, det kändes förnedrande att behöva sänka vikterna och att inte orka lika mycket som jag gjorde senast jag var där.. men idag gick det mycket bättre, nästan så jag skuttade därifrån!

För övrigt så är detta en av de bästa dagarna på länge, jag är så himla stolt över Robin så det finns inte ens ord! Allt går framåt och det kan bara gå åt det bättre.

 

Nu är Bari här och umgås med Robin, lite senare ska vi nog ta en kvällspromenad och vara hundvakt till imorgon. Det betyder att min morgonrunda kommer bestå av att tacklas med två koppel och dubbla stopp, haha.

Idag gick jag, Millie och Kax en promenad till Haga och tog en kaffe med Ronja innan vi gick hem för att hämta mina betyg och gå ner till Vägledningscentrum för att scanna in dem och komplettera mina ansökningar till utbildningarna jag sökt. Så nu hoppas jag bara att jag kommer in på mitt förstahandsval i höst.

 

Ikväll är det tacofredag på planeringen. Robin åker snart till Skärblacka och sover där så ikväll är det bara jag och min trotsiga prinsessa hemma. När Millie sover ikväll tänker jag unna mig ett långt bad och bara ta hand om mig själv, kanske gråta till en mysig film och bara vara. 
Jag har inga problem med att vara själv som jag tidigare nämnt men jag måste lära mig att tycka om mitt eget sällskap med och det är en helt annan historia det.

 

Imorgon är det Minneskonsert i Skärblacka och vi får se om jag ska dit eller inte. Vädret ska ju inte vara på topp och jag känner mig lite halvt folkskygg. Men en tradition är en tradition så jag lär säkert ändra mig tjugo gånger till och nästan garanterat åka dit i sista sekund ändå. 

 

Jag hoppas att ni har haft, och fortsätter ha en fin fredag!

Idag har varit en riktig slappardag. Vi klev upp vid 7, åt frukost, lämnade Millie på dagis och jag fortsatte med en långpromenad innan jag gick hemåt och slängde mig i sängen bredvid Robin. Där blev jag kvar nästintill hela dagen, bortsett från när jag lagade lunch, skickade in en ansökan till en skola och hämtade Millie. 

 

Nu har vi precis ätit hemmagjorda hamburgare med hemmagjord pomme och ska snart ta oss ut för att gå en kvällspromenad med Kax. 
Igårkväll tittade vi på ett halvt avsnitt av Game of thrones men konstaterade båda två att det inte var någonting för oss så ikväll testar vi Sons of Anarchy istället. 

 

Min morgon började vid 8 med frukost med Millie, lämning på dagis och en långpromenad med Kax och mina kära poddar i hörlurarna.
Robin sov i Skärblacka inatt så han och Bari kom hit vid 10.30 cirka och drack kaffe innan jag fortsatte med min storstädning och de gick ut med Kax i solen.
Nu är det våttorkat och fixat här hemma och jag ska snart göra mig klar för att hämta hem Millie. 

 

Igår tog jag en islatte med Ronja på Espresso House innan jag hade ett möte i skolan. Kvällen spenderades i Haga hos Ronja och Ludvig, vi tittade på Melodifestivalen och bara var. Ibland är det skönt att slippa vara ensam med sina tankar, igår var en sådan dag. Annars brukar jag faktiskt inte ha några problem med att vara ensam. Tvärtom faktiskt, jag behöver det ibland för att få bukt på mina tankar och kunna sortera och rensa dem.

 

Vad resten av dagen har att erbjuda vet jag inte än. Jag vet bara att jag så gärna skulle vilja åka till min mamma och sova där ett par nätter. Jag är så fjantigt mammig, och jag saknar henne så mycket.

 

Att sitta i ett trångt, litet rum för att blotta sitt liv, öppna upp sin ryggsäck och visa innehållet har alltid varit en stor rädsla för mig men idag gjorde jag det. Jag tog min rädsla i hand och gick in, slog mig ner i fotöljen och tittade mig omkring, tittade överallt, räknade vecken på en bild som satt på väggen, tittade överallt utom på kvinnan som satt mitt emot mig. Hon ställde frågor, saker som jag hade självklara svar på, men som för henne inte var så självklart.

Jag mötte hennes blick en gång, när hon frågade om jag tyckte att det var jobbigt. Det är väl alltid jobbigt att sitta i sådana här rum svarade jag bara. För det är jobbigt, det är där inne man gråter, berättar och gråter lite till.
Hon bad mig att bara vara tyst och inte säga emot henne, hon ville berätta vad hon såg i mig. "Jag ser en ledsen tjej, en tjej som är väldigt sorgsen. En tjej som har burit på alldeles för mycket, alldeles för länge."

 

Hon sa att tjejen jag ser i spegeln varje morgon är min bästa vän, och att det är henne jag ska bry mig mest om och alltid ha kul med. Då insåg jag hur jävla förbannat trasig jag är och vilken lång väg jag har framför mig innan jag kan kalla mig själv stark igen.

 

 

 

Så himla enkla och ett mycket nyttigare alternativ till fikabröd eller som mellanmål. 

Jag har verkligen tusen saker varje dag nu, men det känns som att det enda jag gör är att gå upp tidigt och gå långa promenader haha. 
Häromdagen hade vi besök av diamanten som ni ser på bilden, massa bebisgos och bus. De där två ungarna är ju helt frälsta i varandra trots åldersskillnaden och Millie är superglad över att få hänga med Diamond.

 

På Valborg gick vi en promenad upp till Folkparken tillsammans med Ida, vi blev inte långvariga men Millie fick iallafall se elden vilket var huvudsyftet med att gå dit. 
Dagen efter gick vi en promenad i solen, matade ankorna och avslutade med att slå oss ner utmed södra promenaden för att titta på motorcyklarna och raggarbilarna. En perfekt och jättemysig helg helt enkelt.

 

Igårkväll behövde jag gå ut för att rensa tankarna på kvällskvisten så Millie fick somna i vagnen, halvvägs bort på min runda ringde Emma upp mig och det slutade med att vi satt på en pizzeria och rensade mina tankar ihop. Jag önskar verkligen att ni också kunde få ha en Emma i era liv, hon är så fantasiskt bra på alla sätt. 

 

Idag ska jag storstäda och baka det sista för imorgon är det kalas för Millie och min lillebror här hemma. 

Idag är det ingen vanlig dag, för idag är det Millies födelsedag, hipp hipp hurra!
Så blev min treåring fyra år idag. För henne ett helt år äldre över bara en natt. Jag kan inte låta bli att undra vart åren har tagit vägen, jag minns ju så väl när jag satt där med värkar så intensiva att jag bara ville dö och hur hon några timmar senare låg där på mitt bröst. Hur jag spenderade dagarna med att gå med barnvagnen, nybliven, stolt mamma. 
Jag minns ju så väl hur mycket jag önskade att hon skulle börja prata, lära sig gå, springa och cykla. Nu kan hon allt det där och hon visar sin egen personlighet så tydligt. Hon är en egen individ med egna tankar och drömmar. Hon är stor.

Jag har varit hennes mamma i fyra hela år. Det är så otroligt häftigt. Jag har burit henne i nio månader, sett henne på ultraljud, hört hennes hjärtslag genom magen och känt hennes sparkar. 
Jag har uppfostrat, kämpat och fått glädjas åt alla hennes framsteg i fyra hela år. 

 

Hon har ett hjärta av guld, hon är omtänksam och så full av energi. Hon är envis, trotsig och ibland undrar jag om det inte börjar växa horn ur hennes panna. Men sen kommer det där leendet, det där skrattet och de där underbara kramarna som får mitt hjärta att smälta. Och hur kan mitt hjärta smälta tusen gånger om, och hur ska det kunna smälta tiotusen gånger till? Den här omättliga kärleken för henne, den där kraften bara hon kan ge mig och den där varma känslan i kroppen som kommer varje gång jag ser henne eller hör hennes namn. Paniken i min kropp varje gång jag känner någon som helst fara i närheten av henne, skriket i mitt bröst när hon gråter eller kniven i magen varje gång jag känner mig otillräcklig som förälder. Hon får mig att känna allting, och hon får mig att känna alla känslor så obeskrivligt starkt. 

 

Idag är det hennes dag, min lilla stora tjej. Så jag avslutar detta inlägg med ett stort grattis till Millie på hennes fyraårsdag. För henne dör jag tusen gånger om.