Ni kan kalla mig Emmi

Just nu sitter jag i skolan och tråkar, halva klassen har redovisning med olika lärare så man kan i stort sett göra vad som helst i väntan på att skifta grupper.
Vaknade skapligt sent imorse av att Tobbe trippade runt och av kaffebryggarens mysiga ljud. Gick upp och drack kaffe samt åt ett knäcke med ägg och utan smör i skön tystnad med båda spilivinkerna.

Idag ska jag hem och städa efter skolan, ta emot Dixie och tagga inför gaddningen imorgon!


Casper och jag i skolan igår. HAHA, min cam suger dock...

Bättre bild på min smiley ♥


Köpte gardiner och en stjärna igår, sen hem och fixa till i köket.

Därför kör vi en hiss och diss.



♥ Mys i vinterkylan. Det bästa som finns är att krypa ner i soffan/sängen och bara mysa framför en film med någon/några man verkligen tycker om. Söndagsmys måste nästan vara det som är mest värt. Avsluta veckan och samtidigt samla nya krafter till den kommande veckans utmaningar.

♥ Adrenalinkickar. Att bli riktigt rädd och bara fortsätta skrämma upp varandra. Att göra något busigt och bara springa som aldrig förr. Att utmana sig själv helt enkelt. Man känner en känsla som inte går att beskriva i ord, som att man skulle klara allting som sätter sig upp emot en. Härlig känsla, verkligen.

♥ Bra betyg. När man verkligen lagt ner sin själ i ett arbete i skolan och sedan får ett bra betyg måste vara bland det bästa som finns. Man får ett hopp och orkar prestera ännu mera på kommande uppgifter.
Kanske tycker jag såhär eftersom jag inte skött skolan och faktiskt har svårt att hitta koncentrationen. Det betyder så sjukt mycket för mig att verkligen komma igång och hitta kämparglöden och sedan bli tilldelad ett betyg som inte går att överträffa.

♥ Tända ljus. Speciellt i höst- och vintermörkret. Att ta ett bad, spela lugn musik och tända massa ljus i hela badrummet, komma ut i vardagsrummet med ljus överallt, åh grr, det är en så sjukt härlig känsla. Man blir helt lugn och mysig.



• Vintern. Jag hatar snö, jag hatar kyla, jag hatar blask, jag hatar mörker, jag hatar allt som har med vintern att göra. Jag vill bara somna om och vakna till våren igen. Usch.

• Att bo ensam. Det finns inget tråkigare än att bo helt ensam. Jag kan inte vara hemma utan Dixie eller någon go' vän, det går inte. Det blir långtråkigt och skrämmande. Dessutom känner jag mig ensammast i världen då, och jag vill inte vara ensam.

• Min ekonomi. Jag äger inte ett öre för tillfället, jag har nog aldrig varit såhär fattig och det är en hemsk känsla. När man inte ens har råd med en kaffe i skolan för 3kr, då är det illa. Haha!

• Spöken och andar. Ja, jag tror på det andliga, och jag är så förbannat rädd för det. Det händer så sjuka grejer runt mig ibland och jag kan inte fly ifrån det, när även mina vänner märker av det så äre inte inbillningar. Jag ryser bara jag tänker på det!

Det första jag gör när jag kommer hem till mammi är att gå till kylen och kika efter någonting gott, men aldrig finns det någonting. Jag tror att jag behöver flytta hem och styra upp här faktiskt.

Förut när jag skulle duscha hemma så sprutade det vatten överallt, milt chocktillstånd. Min dusch är alltså trasig nu, så dags att ringa Peo igen så han får komma och ordna det där. Skönt med hyresvärdar iallafall.



Dåliga, dåliga cam som man till och med måste printa från.

Ps. det blev ingen trip imorgon, istället väntar filmdag i skolan! ds.
Ps. 2. A åkte till Tyskland idag, jag vill också åka till Tyskland. ds.2.

Sitter för tillfället på lektion, vi borde snart ha en bensträckare tycker jag.
Var hemma igår och letade fram lite kläder som faktiskt inte är jag, men som kanske kan bli det. Jag älskar västen på bilderna ovan, iih.

Ronja, Moa och Tobbe sov hos mig inatt, och ikväll sover jag hemma hos mammi. Då ska jag även passa på att städa rummet, ska nämligen flytta hem till advent eller mitten av december.

Någon förändring, hah?

Idag var nog den mest tråkiga och minst intressanta skoldagen sedan vi började för två och en halv månad sen.
Två och en halv månad, 2½ månad, 2,5 månader. Helt galet vad kort tid, det känns som en evighet. Redan har jag hunnit tröttna på vissa personer i klassen och redan har jag sett hur fina människor det finns däribland.

I vilket fall som helst så hostar jag som en tok och kan inte äta annat än soppa. Hostmedicinen smakar skit och panodilen hemma är slut.
Just nu, i skrivande stund är jag hemma i huset och hälsar på lite. Fast så speciellt social är jag väl inte. Ronja sover hos mig inatt, vi hörs.

Ps. Det snöar och jag insåg nyligen att det snart är julafton. Mysigt!

Ca. 2,5år sen. Jag såg bättre ut förr, jag vet :(

Inatt sov jag bara en halvtimme-timme. Druckit två Powerking och försöker hålla mig vaken. Övertrött kallas det jag är atm. BTK till Dino, fu, typ.
Nu ska vi tydligen fortsätta med "jag-vet-inte-vad" vilket är lika med Medicinmannen för min del, hihi. Ae, men grymt sugen faktiskt.

Ni läsare ökar för varje dag. Haha jag är kändiZzZzZ!? Men det är trevligt. Ni borde kommentera lite också, det uppskattas till tusen.

Att natten ter sig annorlunda gentemot dagen är det inget tvivel om. Dock kan det ses ur olika perspektiv beroende på vem du frågar.
Natten är skrämmande, liksom mörkret och månen, medan dagen är tilltalande och solen lockande.
Skulle du fråga mig när jag trivs som bäst skulle du få svaret ”jag vet inte”
Dagen skrämmer mig inte, det är nattens mörka, dystra våld mot dagen som gör det. Natten är däremot min fristad. Jag kan koppla av och låta tankarna flöda, som nu. Då dagen nalkas försvinner jag in i mitt skal för att samla krafter tills mörkret återigen anfaller mig.
Jag trivs på natten, men mörkret skrämmer livet ur mig. Speciellt när jag är ensam. Det kanske inte är mörkret, det kanske är min bittra ensamhet som får mig att falla in i glömska och tvivel angående livet. Att bli rädd för att ta mig igenom ännu en dag.
Lever jag?
Jag är känslokall och ser gärna människor hålla mig hårt medan jag sakta sliter mig loss. Jag njuter av känslan då jag känner mig älskad, men att älska är en hemsk tanke som gärna får försvinna.
Jag lever. Jag känner.
Jag avskyr tanken på att såra människor med flit då de kämpar med att hålla den sista lågan av min närhet i liv medan jag backar långt därifrån. Jag hatar att vara älskad när jag vet att jag aldrig kommer kunna älska tillbaka. Aldrig någonsin.
Jag är feg. En ynklig stackare som lever på andras känslor, och sakta rasar inombords.

© Emmi 2010

I helgen var jag på maskeradfest i Klippan, vilket ni kan se på bilderna i inlägget nedan. Jag var Pelle Svanslös, hah, inte ok. Dock är jag inte så mycket för att festa med massa folk man knappt känner och dricka mig full osv. så jag drog hem redan vid elva och tittade på Twilight, tog ett bad med massa ljus och ett glas vin. Hejhå vilken lördag.
Den 1 december ska jag tatuera mig, grr. Och snart är det julafton. Jag hoppas att planerna om nyår inte rubbas nu, jisses vad kul!