Emmi talar ut!
Såhär under juletid talas det aldrig ont om någonting, därför drar vi igång ett inlägg så ni förstår hur mycket allt förändras på skrämmande kort tid.
När jag växte upp bestod vardagarna av att vara hemma till klockan sex för att hinna se Bolibompa innan det var läggdags, på helgerna var jag inte ute och rände, jag satt istället framför tv:n där ett nytt avsnitt av Wild Kids visades.
Sommarkvällarna var skälet till att kasta strumporna åt fanders och hoppa runt i gyttja tills mamma ropade att det var dags för hemmagjord kräm och glass i massor.
När vintern kom bärandes med snö och kyla klädde man sig varmt och tog pulkan med sig för att likt varje dag leka med sina vänner i snön. Blev man förkyld var man ute lite extra trots att mamma sa ifrån.
På december mornarna satt man bänkad framför SVT1 som varje år visade en ny spännande julkalender.
Den 23:e december var natten då inte en unge kunde somna, man låg i sängen och väntade på att tomten skulle äta upp gröten som var placerad utanför dörren och smyga in med julklapparna under den härligt doftande granen. Höjdpunkten på julafton var givetvis alla dessa stora, hårda paket som var inslagna med fint tomtepapper. Det mest glädjeförstörande var kuvertet med pengar och de mjuka klapparna innehållande ännu en jumper att lägga i lådan.
Varje år var densamma, och idag kan jag inte sluta tänka på de gamla tiderna då pengar inte var allt, kärlek bar med sig killbaciller och den värsta smärtan var när man ramlade och skrapade upp sitt knä.
Hur kommer framtiden se ut om det bara på några år har gått från detta till bortskämda snorungar som trotsar sina föräldrar och dricker sig fulla och somnar hos en främmande man där de inte har oskulden kvar när de vaknar?
