Ni kan kalla mig Emmi

Hej!
Idag har vi varit hos min mammi och grillat, mysigt trots blåsten. Innan det så var det lite tråkigheter, men det ordnade sig som vanligt, tur nog. Millie var på myshumör hela morgonen, åh hon är så jäkla söt våran lilla flicka!

Imorgon kommer Ronja och Ludde hit, och om vädret tillåter så blir det lite grill och mys bara.

Millie har precis somnat efter att ha varit vaken och ledsen sedan vi åkte från mamma, så nästa gång hon vaknar (vilket lär bli snart.. stackarna..) så ska hon få i sig nattmålet och sedan få sova för natten. Då blir det lite lördagsmys med min älskade pojkvän framför OC innan det är dags för oss att sova lite vi med.

Förlossningsberättelse, min lilla Millie

Under natten den 29e april startade de första värkarna, de höll i sig oregelbundet i två dygn vilket gjorde att jag inte kunde sova under någon av nätterna. Under kvällen den 1e maj blev värkarna alltmer regelbundna och kraftiga så jag ringde in till förlossningen för att höra om jag kunde få något att sova på för att orka med förlossningen när den väl satte igång.

Vid 20.00 åkte jag, Alexander och mamma in. Väl där satte de en CTG-kurva och gjorde där efter en vaginal undersökning och konstaterade att förlossningen hade startat och jag var då öppen 3cm. Jag blev både chockad, orolig och glad. Eftersom det var mitt tredje vakna dygn så oroade jag mig för hur mycket kraft jag hade kvar inför förlossningen..
Jag blev i alla fall direkt överflyttad till ett förlossningsrum och koncentrerade mig på att andas igenom värkarna som vid det laget kom oregelbundet med 2-3 minuters intervaller.

23.05 gjordes ännu en vaginal undersökning och jag var fortfarande bara öppen 3cm så de bestämde att vi skulle ta hål och skynda på det lite, och fy, nu var värkarna inte lika roliga och kontrollerbara längre. Jag kände hur trött jag blev och hur svårt det var att andas igenom värkarna när energin började ta slut.
Undersköterskan tyckte att jag skulle testa lustgasen, precis som jag hade önskat tidigare, men jag blev livrädd och jag har inte en aning om varför. Jag vågade inte dra ett enda andetag i den där masken, haha!

00.40 kunde jag inte längre kontrollera mig själv, blev riktigt arg på hur ont det gjorde och att jag inte hann slappna av mellan värkarna så jag bestämde mig äntligen för att sätta EDA (ryggmärgsbedövning).

01.35 fick jag smärtlindringen och det kan ha varit det bästa jag gjorde under förlossningen, min kropp kom äntligen till ro och jag kunde koncentrera mig på att möta värkarna.
Nu när jag till slut slutade spänna hela kroppen gick allt väldigt fort så vid 02.00 var jag öppen 10cm!

03.00 fick jag äntligen börja krysta lite försiktigt! Dessa värkar var ingenting i jämförelse med värkarbetet innan. Nu såg jag ett slut på det hela, och det enda jag hade i huvudet var att Alexander inte skulle vinna vadet om när vår bebis skulle födas, vilket var 04.00. (man blir nog lite knäpp när man ligger där)

04.10 kom hon äntligen ut, vår lilla Millie! Hon var så fin, och vilken härlig känsla att efter nio månader få ha henne på bröstet.

04.30 fick jag ta ytterligare lite smärta då det var dags att sy två (bara två!!) ”för säkerhets skull!” stygn.

Nu var det äntligen över, Millie var ute hos oss. 3410 gram, 53cm och 34cm huvudomfång.
Vi stannade kvar på förlossningen över dagen för att vänta på barndoktorn som skulle undersöka vår fina dotter.
Med barndoktorn kom även ett filmteam från 24nt och filmade skruttungen.

17.58 blev vi utskrivna och fick äntligen komma hem till vår nyrenoverade lägenhet och lägga Millie i sin säng.