smile like you mean it
Jag vet inte vad det är med mig, det känns som att jag håller på att gå in i väggen snart igen. Jag stressar sönder mitt liv med dumma tankar och prioriterar inte det allra viktigaste först. Jag mår inget bra, varken psykiskt eller fysiskt men jag hittar inte felet. Åker jag hem blir jag kvar hemma resten av dagen. Jag sitter i min ensamhet och tänker på allt mellan himmel och jord. Allting angående mitt liv. Ibland bryter jag mitt löfte till mig själv och ångrar. Ibland sover jag bort några timmar. Men oftast sitter jag bara och stirrar tomt framför mig. Det händer att jag skriver, väldigt deprimerande saker som inte kan publiceras i bloggen. Här visar jag min glada, positiva sida, "Smile like you mean it"-sidan som ni kanske känner igen. Men jag orkar inte hålla den längre. Ni får vara beredda på att jag inte alltid är glad, men stanna kvar- det kommer bli bättre. Det blir alltid bättre.
