Ni kan kalla mig Emmi

God kväll på er!
Jag kom nyss in från en runda med Dixen och Ronja. Innan det käkade vi lite kyckling, ägg, ärtor och majs.
Tidigare idag var vi hos Ronjas morföräldrar och tog en fika med dem. Träffade även på världens gulligaste hund, hihi.

Imorgon ska jag till vårdcentralen och efteråt blir det en 22minutare solning och sedan träffa Nicke. Det blir en lugn och skön fredag, om jag slipper prover på vårdcentralen vill säga..
Nu har jag disk som väntar och sedan ska jag baka bröd. Jag har nämligen lovat Ronja en finfin frukost imorgon så det måste jag ju fixa redan nu!





Dessutom är jag i stort behov av att färga håret. Hej natural.

♥ du har varit borta alldeles för länge nu.

Vi fann varandra väldigt fort, du och jag. På mindre än en sekund så visste jag att du var min själsfrände, att du skulle komma att bli min bästa vän. Vi trivdes ihop, och det dröjde inte länge förrän du inte gick ett steg utan mig. Du fanns där som ett levande bevis på att änglar finns. Vi sökte oss till varandra och jag tror att vi båda finner ett lugn och ett förtroende hos varandra. Det är svårt att beskriva vad du har gjort med mitt liv. Du har berikat det med kärlek och omsorg. Och alla säger att någon som du inte förstår, dem kan dra åt fanders. Du förstår alltid; är jag ledsen försöker du göra mig glad igen, gråter jag så pussar du på mig och lägger dig sedan i mitt knä eller tätt intill mig. När jag är sådär glad som man bara kan bli så delar du glädjen med mig. Du lyssnar och förstår. Du skyddar mig mot allt ont i världen, du vakar över mig som en livets väktare.
Vårat band är unikt, du är min kärlek och min bästa vän. Det svider så extremt mycket inom mig att bara tänka tanken på att inte få ha dig nära, att förlora dig. Men som ett bevis på min kärlek så vill jag göra det som är bäst för dig. Jag älskar dig, och jag kommer alltid att ha armarna öppna för dig.
Du har berikat mitt liv och visat mig att en hund faktiskt är människans bästa vän.




Min älskade ängel, Dixie.

Hej på er!
Skulle lagt upp ett inlägg imorse men blogg.se ville inte fungera då, eheh.

Jag har iallafall varit i stan med mammi idag och handlat lite nödvändigheter till hemmet, så som iste till exempel. Svängde förbi jobbet och lånade en film till kvällen också, Mean Girls 2. Snart borde Moa höra av sig och ikväll sover Ronja här. Vädret gillas starkt dessutom.



Gömde mig bakom mina nya glajjor, sjöng med till Håkan och Winnerbäck och njöt av vårsolen idag.

Hemma från skolan nu, ska ta ett glas vatten, en cigg och ringa upp Moa som ringt ett x antal gånger.
Ikväll blir det stan med Ronja och lyssna på någon hemsk sak. Kan uppdatera mer när jag är hemma sen.

Tidsfördrivet i skolan blev gangsta'foton med Henka och Casper. Haha fint.

God morgon!
Efter skolan igår åkte jag och Ronja till Linköping, införskaffade två par solglasögon och fyllde magen med två koppar kaffe och en halv muffin.
Kvällen slutade med att Ludde, Casper, Ronja och jag softade med alkohol @ my place.

Idag blir det att umgås med Nicke, och senare ikväll blir det en drös med plugg om jag orkar.

Den osynliga muren
- en flickas känslor

Tron på äkta långvarig kärlek mellan två individer dog ut för länge sedan. För mig är kärlek enbart en verklighetsskildring skapad av inbillning.
Jag har aldrig förstått hur en människa kan bli så beroende av en annan att varje minut ifrån den gör ont i hela kroppen, inte minst i hjärtat.
Jag har aldrig förstått varför man ligger sömnlös om nätterna, eller hur man kan spilla något så värdefullt som tårar på grund av en människa man förlorat eller är på väg att förlora.

Ja, kärlek är en inbillning som lägger sig som en tjock hinna över allt annat så viktigt i livet, som gör en blind från verkligheten.
Jag har själv upplevt kärlek, men för det tror jag inte på den. Eller i alla fall inte nu i efterhand. Jag har själv blivit förblindad av allt mys, gos och tjafs som förekommer mellan ett par. Men varför fäster man sig just vid en person när det finns så många fler runt om kring en?

Jag har mött många människor under min nästan artonåriga livsväg, men aldrig någonsin har jag tillåtit mig själv att låta någon annan riva min mur som skyddar mina djupa känslor. Aldrig någonsin har någon fått se mig svag, jag har aldrig lagt mina känslor i någon annans händer där jag är utom kontroll att styra dem, inte förrän nu.

Jag kan inte direkt påstå att jag ångrar det, jag lärde mig att visa mina känslor tack vare det. Dock så ångrar jag hur det slutade, att jag inte höll lite hårdare, att jag inte behöll kontrollen. Jag styr inte längre vart mina känslor ska gå, för hela tiden så stärks mitt hopp, min tro på att det finns någonting mer. Ni kallar det kärlek, jag kallar det spel. Ett spel uppbyggt på falska förhoppningar och ett nedbrutet hjärta där tomheten ekar och det osynliga blodet droppar. Till slut kommer jag att förblöda känslomässigt. Jag kommer att tyna bort. Och allt detta just på grund utav att jag lät en annan människa riva ner min egen välbyggda och finslipade mur mot kärlek.

Jag förstår nu hur jag orsakat andra människor ett fruktansvärt lidande, då jag har haft ett stenhårt grepp om motpartens känslor och allt jag kan säga är ”jag vet hur det känns nu”, för det gör jag. Det tynger att tänka tanken på hur lång tid det kommer att ta för mig att bygga upp min mur på nytt. Den här gången ska den vara mer välbyggd och ingen kommer någonsin att få ta sig in igenom den. Jag lägger kärlek på hyllan för ett tag.

                                                                                                                          Emelie Carlsson 2011

Hej!
Jag kom nyss hem från Linköping där jag spenderat hela dagen med min sambo Ronja. Först blev det frukost/lunch på Subway och sen kaffe på EH där vi blev kvar i flera timmar och bara pratade om allt mellan himmel och jord. Ronja är påväg hit igen så blir galet mys med islatte, sång och dans hela kvällen!
Jag har även börjat läsa igen, "En brors berättelse", hemsk men bra.

Nu kom Ronja så ska ta lite iste och en cigg på det. Ni hör nog mer från mig senare, kanske en video också, hahaha illa.

Tiden stannar när han håller om mig, och varje sekund är underbar tillsammans med honom.

Sitter i skolan och har allmänt tråkigt för tillfället. Haffade just en laddare så datorn inte skulle dö, precis i tid, hah. Intressant? -Nej.

Ikväll hoppas jag att en väldigt söt person kommer till mig, men nu ska jag fråga min kusin om han vill följa med mig ut innan det är dags att plugga som satan! Take care, eller något. Ah hej!

Hej hörrni!
Vaknade för dryga timmen sedan av att Dixie la sig över mig, gullegrisen.
Igårkväll skickade Micke hem mig från jobbet eftersom jag inte mådde ett dugg bra, blev plötsligt spyfärdig och yrseln gjorde så jag knappt kunde stå. Idag mår jag lite bättre, fortfarande illamående men jag ska ta mig till jobbet iallafall. Har ju hela helgen så ska jobba även imorgon. Skönt att tänka bort allt för en kväll.

Nu ska jag väl ta mig en varma koppen och sedan fixa mig. Fast jag har ingen matlust alls, lite halvt nere faktiskt. Saknaden är olidlig. Over and out, hej.

Bästa, bästa Ronja. Du vänder rätt på mina dagar och får mig att skratta som aldrig förr. ♥

Barnvakt åt dessa tre busungar ikväll. Planerar lite mat, bus och tvprogram. Men innan det är dags att hämta minstingarna så ska jag plugga, städa och träffa Moa en sväng så vi lär höras innan det är full lägenhet hörrni.

jag skulle fastna i min ensamhet igen, om du lämnade mig nu

Jag är rädd. Rädd för att förlora dig helt. Rädd för att du ska såra mig. Rädd för att klanta mig. Rädd för att jag försöker för mycket. Rädd för att du inte ser mig.

Jag drömmer konstiga drömmar med dig som huvudperson. Vaknar panikslagen och kallsvettig. Du är överallt, men ändå så långt ifrån mig. Jag har dig, samtidigt som jag inte har dig alls. Konstiga natt, konstiga tankar. Jag är rädd för det du nyss skrev. Nu sover du. Jag vill också sova. Fan jag hatar det här. Negativa.Rädda.Tankar. Negativa.Rädda.Ynkliga.Tjej.

Dina ord står som på repeat, och jag kan inte stänga av.

Hej på er!
Idag är jag på glatt humör, trots att jag gått och blivit sjuk for real. Blåsor på läpparna och i munnen samt vanlig influensa. Inte så roligt när jag verkligen taggade skolan för en gång skull, men bara att ta det lugnt och samla kraft att ta sig dit när jag blir frisk igen.

Inatt sov Alexander hos mig. Inget mer med det, första natten jag slapp mardrömmar och "panikångest" liknande. Vi är dock inte tillsammans, men det är skönt att vi kan umgås och så får vi se vart det leder. Jag är verkligen nerkärad i honom men som ni vet så ja, ibland går det helt enkelt inte..

Snart kommer Moa och Tobbe förbi på en snackis och sen blir det städning. Vi får se om Alexander kanske kommer förbi senare också, annars blir det nog bara film och "ta hand om mig själv"-kväll.


Några dagar gammal bild menmen.