I'll love you til' the end
Att försöka få ner ord som beskriver ens känslor för en högst betydelsefull människa är bland det svåraste som finns. Antingen blir orden som ett virr varr i huvudet eller så står det bara helt still.. hmm..
Du är det finaste i mitt liv, du förgyller mina dagar och gör mig till jordens lyckligaste människa. Att bara ha dig tätt intill, höra dina andetag eller se in i dina ögon räcker för att jag ska må bra resten av dagen.
Jag älskar att somna med dig vid min sida och jag älskar att vakna upp av att du kryper närmre och lägger din arm om mig.
Jag vet inte vad jag skulle ta mig till utan dig, du är mitt liv, den enda människan jag vill dela allting med. I mina ögon är du den finaste, mest underbara människan som existerar och jag kan inte få nog av dig, av oss.
Jag vill aldrig förlora dig, jag älskar dig så obeskrivligt mycket Alexander, jag vet inte ens vad jag ska säga mer, det går inte att förklara. ♥
It's the most beautiful time of the year, lights fill the streets spreading so much cheer
Ni kanske förstår att jag redan längtar till julen? Mysa med familjen, äta god julmat, julgranen, uppesittarkvällen, julafton hos mormor och julklappar. Den här julen kommer bli så himla bra med Alexander vid min sida, ååh. ♥
Min fina förra vintern.
Mysfönster.
i wish that i could be sombody else, i wish that i could be somebody better then myself, somebody strong enough to hold you up and catch you when you fall
Nordman har alltid hjälpt mig igenom tunga faser i mitt liv. Nu när pappa ligger på sjukhuset, nästan förlamad i vänstersida så är mitt liv inte alls lika behagligt som det tidigare varit. Jag tycker inte om att se varken min mamma eller pappa gråta och tanken på att mina syskon tycker att det är läskigt att hälsa på pappa är ganska jobbigt det med. Jag förstår dem, det är mycket sladdar, slangar, apparater och läkare runt pappa just nu och den större delen är ganska sorglig när man är där. Ändå vill jag bara vara där hela tiden, dag in och dag ut. Jag saknar min pappa, den han egentligen är och som jag vet att han kommer bli igen. Jag älskar min lilla pappa och tycker så fruktansvärt synd om honom, det är så orättvist..
Nu ska jag fortsätta glo på tv och invänta älskling som kommer hem från praktiken om typ 6-7 timmar, alldeles för länge! ♥
Vila i frid, jag sänder en tanke åt familj och närstående
En gång i tiden, för en si så där fem år sedan, lärde jag känna en väldigt godhjärtad kille. Jag lärde aldrig känna honom på djupet men vi hade roligt ihop då vi sågs.
Med tiden förlorade vi allt mer kontakt och de senaste tre åren har vi inte pratat alls med varandra, han kände nog inte ens igen mig till slut.
Men så som jag lärde känna honom, vill jag minnas honom. Det är fina minnen med en fin, ung kille. Tyvärr valde han att avsluta sitt liv här på jorden, kanske i hopp om att finna en ljusare plats som var mer lämpad för just honom, jag vet inte och jag tänker inte spekulera i det heller för den delen.
Det är dock synd att fel människor försvinner. Han var älskad av många och jag vet några som stod honom väldigt nära. Därför sänder jag en tanke till de som gjorde det, och till Lennie som kommer leva kvar i våra minnen tills dagen då vi ska vandra samma väg.
Vila i frid Lennie, jag hoppas att du hittade dit du ville komma. ♥
miss me when i'm gone
Mitt liv går bara mer och mer utför. Jag får aldrig vara helt frisk, nya diagnoser och mediciner hela tiden.
Jag lovar att jag är döende inom ett halvår. Good work Emmi!
Sjuk tjej.nu
What are words to describe all this?
Jag har väl sagt att skrivandet blivit min egen terapi? Denna gång var det för att sluta vara arg.
ronyala.devote.se
Jag vet inte vart jag ska börja för det finns så mycket att säga.
Jag är så otroligt glad över att jag har en så fin vän som dig Ronja. Du hjälper mig upp när jag är som mest nere och du får mig att skratta när tårarna redan rinner.
Jag vet att jag varit en konstig individ på senaste tid men du har sett bortom det och grävt djupare för att hitta fram till mitt riktiga jag.
Vad som än händer och vilka vägar vi än väljer att gå så vill jag alltid ha dig vid min sida, för det är då jag mår som bäst.
Du ska veta att jag alltid kommer att ställa upp för dig, vad det än handlar om. Är du ledsen så vill jag gråta med dig, är du arg så vill jag skrika ut allt med dig, är du glad så vill jag dela din glädje. Vill du lyssna på tystnaden eller bara sjunga med till en fin låt så ställer jag gärna upp, för tillsammans blir allting så mycket finare.
Jag vill tacka Gud för att han gav dig chansen att andas, och för att du är placerad i just mitt liv.
Jag finner knappt ord. Du är så makalöst bra, och med dig är jag stark.
Försöker bara tänka på att allting löser sig, men gråter då och då när det känns som att jag behöver dig
Men allt hade varit mycket bättre om du aldrig hade kommit in i mitt liv, jag hade aldrig behövt känna den här äcklade känslan som sköljer över min kropp.
Men samtidigt så hade jag aldrig fått uppleva dessa fyra månader av drama, vissa stunder var underbara, vissa var helt åt helvete kaotiska. Men i det stora hela var det väldigt bra med dig vid min sida. Och jag lärde mig mycket under våran resa tillsammans.
Det var mitt val, och jag ångrar det inte. Falska människor behöver man inte i sitt liv, verkligen inte jag iallafall.
Och hur kan man skylla på någon annans liv? Det var inte orsaken till att det blev såhär.
Varför ältar jag det förflutna? Kanske för att jag inte kan röra mig framåt i dagens läge. Kanske för att jag inte har kunnat röra mig framåt på väldigt länge. Jag ångrar ingenting, men jag borde kanske ha tänkt lite mer redan för tre månader sedan. Nu är det över iallafall, och det är, för att vara ärlig, förjävla skönt. Allting räknades ut som en lögn.
Men jag hoppas hon tar hand om honom väl, för jag vet vilken dy han varit i
Jag vet inte varför jag går runt och oroar mig, jag har ingenting med det att göra egentligen.
Ibland undrar jag om jag valde rätt väg, för vilken väg är egentligen min väg att följa? Jag tror inte på ödet, just därför kanske jag stretar emot det hela tiden. Det dyker upp någonting nytt och jag väljer att stanna. Det är nog mest för att jag inte är redo att välja en annan väg, för att det är såhär det ska vara. Men kanske, kanske gör jag fel i det hela. Kanske gör jag rätt.
Jag önskar att jag kunde vara "hon". Hon som är med i någons drömmar, som syns i någons framtid eller som syns över huvud taget. Jag vill vara just din bästa vän, den du kan luta dig emot när allt blir tungt, det bevisade jag ju förut, eller hur? Räcker det, eller behöver jag bevisa det tydligare?
Jag är inte den som pratar, det har aldrig varit min gåva. Mina gåva är att skriva, det är det jag gör. Men ibland måste jag nog lära mig att prata om saker och ting. Mamma säger att jag är lik pappa vad gäller att prata. Då är jag ju åtminstonde lik någon annan människa. Fast jag vill inte vara som alla andra, så jag får väl fortsätta ses som konstig.
Konstig är jag kanske. Jag menar inte att folk ska ljuga för mig, liksom undanhålla sanningen, men ibland vill jag höra en finare version av verkligheten. Jag hatar folk som ljuger, om man inte ska vara ärlig vad är det då för mening med allting?
Vissa saker förstår jag helt enkelt inte. Och ibland blir det för mycket för mig att hålla inne. Jag har nog alltid varit lite av en funderare, en tänkare som håller saker och ting inom mig. Det ska tydligen bli ändring på det som jag har förstått det, men till vilken mening? Vem tjänar på det?
Jag kan inte formulera mig i ord när jag ska prata med en annan människa. Det är en svag punkt för mig, jag finner aldrig rätt ord vid rätt tillfälle. Därför förlorar jag ofta diskussioner. Det verkar inte vara någon som förstår mig rätt, inte så konstigt kanske. Jag kan ju som sagt inte formulera mig rätt.
Se bara, prata är inte min grej. Jag håller mig till skrivandet, det är det jag brinner för. Jag lever med pennan eller tangenterna, mer än gärna, det duger för mig. Men så finns det ju en annan sak jag lever för just nu, stor skillnad enligt mig. En enda sak, som nog inte gör detsamma för mig.
Ganska osammanhängande, eller hur? Fast det förstås, vem orkade läsa allt detta pladder? Jag skulle då inte göra det om jag ska vara ärlig. Ni kanske är annorlunda, kanske är ni inte som mig. Men ni tycks förstå mig, för ni stannar kvar och följer just mitt liv. Men varför egentligen? Jag är inte en intressant människa, fast jag har mycket bakgrund som inte många vet om. Den ni.
"Du är mitt liv, om vi bara har timmar kvar. Lev med mig då."
Jag avslutar med en Nordmantext och låter er ta en tankeställare om just era liv, precis som jag just har gjort. Eller har jag det? Jag har inte en aning, jag har iallafall inte fått någon klarhet i det hela. Jag vet iallafall att jag heter Emelie, men kallas Emmi och så ska det förbli. God natt hörrni.
för här kommer alla känslorna på en och samma gång
Du är saknad min vän, minns du mig?
♥ du har varit borta alldeles för länge nu.
Du är det finaste som finns. Du är det dyraste i världen. Du har allt det där som alla önskar sig. Jag diggar dig!
Vi fann varandra väldigt fort, du och jag. På mindre än en sekund så visste jag att du var min själsfrände, att du skulle komma att bli min bästa vän. Vi trivdes ihop, och det dröjde inte länge förrän du inte gick ett steg utan mig. Du fanns där som ett levande bevis på att änglar finns. Vi sökte oss till varandra och jag tror att vi båda finner ett lugn och ett förtroende hos varandra. Det är svårt att beskriva vad du har gjort med mitt liv. Du har berikat det med kärlek och omsorg. Och alla säger att någon som du inte förstår, dem kan dra åt fanders. Du förstår alltid; är jag ledsen försöker du göra mig glad igen, gråter jag så pussar du på mig och lägger dig sedan i mitt knä eller tätt intill mig. När jag är sådär glad som man bara kan bli så delar du glädjen med mig. Du lyssnar och förstår. Du skyddar mig mot allt ont i världen, du vakar över mig som en livets väktare.
Vårat band är unikt, du är min kärlek och min bästa vän. Det svider så extremt mycket inom mig att bara tänka tanken på att inte få ha dig nära, att förlora dig. Men som ett bevis på min kärlek så vill jag göra det som är bäst för dig. Jag älskar dig, och jag kommer alltid att ha armarna öppna för dig.
Du har berikat mitt liv och visat mig att en hund faktiskt är människans bästa vän.
Min älskade ängel, Dixie.
Ett ögonblick av lycka, en stund av glädje, en evighet av saknad
Tiden stannar när han håller om mig, och varje sekund är underbar tillsammans med honom.
Do you remember our time?
Minns du första gången du var hemma hos mig? När jag inte hade några lampor så vi fick ta ljus överallt.
Minns du när vi tittade på hästarna med mamma? Du fastnade lite vid Charlie, inte sant?
Minns du när du sa åt mig att inte halka och själv slog en vurpa på våran väg hem?
Minns du när vi sa att vi skulle lösa allt tillsammans? Att vi skulle klara alla bråk?
Minns du hur jag alltid bad dig hålla om mig när vi skulle sova?
Minns du när vi fick skjuts hem av polisen helt random?
Minns du alla stunder efter att vi blivit sams? Hur fina de var?
Minns du när du gav mig armbandet?
Minns du alla hjärtans dag? När jag gav dig nallen och du kallade mig tönt för det..?
Minns du alla pussar vi gav varandra varje gång vi gick förbi varandra i hallen?
Minns du när du tog på dig mina kläder, och hur arg du blev när jag tog på mig dina?
Minns du stunden då "hello there, the angel from my nightmare" blev betydelsefullt för mig?
Minns du hur stelt det var när du hälsade på mig på jobbet andra gången vi sågs?
Minns du min besvikelse när jag trodde att du låg brevid mig när du egentligen redan pussat mig hejdå?
Minns du negerbollarna och "kladdkakan" ? Vattenkriget? Brottningsmatcherna då jag alltid hamnade i underläge?
Minns du hur rädd jag var att förlora dig, och du sa att du inte skulle gå någonstans?
Minns du när jag skrev på din rygg med fingrarna och du skulle lista ut vad jag skrev?
Minns du oss? Minns du mig?
Jag minns, och det är minnena som gör så ont.
jag minns varenda scen ifrån vår film
jag blir aldrig mer densamma
jag blir aldrig densamma som förut
somliga ljus brinner aldrig ut
jag skulle andas i det tomrum som blev över, om du lämnade mig nu
jag skulle fastna i min ensamhet igen, om du lämnade mig nu
Let the rain wash away all the pain of yesterday
Jag är rädd. Rädd för att förlora dig helt. Rädd för att du ska såra mig. Rädd för att klanta mig. Rädd för att jag försöker för mycket. Rädd för att du inte ser mig.
Jag drömmer konstiga drömmar med dig som huvudperson. Vaknar panikslagen och kallsvettig. Du är överallt, men ändå så långt ifrån mig. Jag har dig, samtidigt som jag inte har dig alls. Konstiga natt, konstiga tankar. Jag är rädd för det du nyss skrev. Nu sover du. Jag vill också sova. Fan jag hatar det här. Negativa.Rädda.Tankar. Negativa.Rädda.Ynkliga.Tjej.
Dina ord står som på repeat, och jag kan inte stänga av.
Vänd dig aldrig om. Så med vetskapen om kärleken vi hade, gick jag utan att vända mig om
Jag har gjort något som jag aldrig trodde att jag hade mod till. Det smärtar och gör ont. Svider och skaver. Med en kram, och ögon fyllda av tårar vände jag mig om och gick därifrån. Fingrarna kliar och ögonen svider av sömnbrist, jag klarar mig inte utan honom.
Vi älskar varandra men vi kunde nog inte hålla ihop helt enkelt. Och bara tanken på det får mig att vilja somna och aldrig vakna igen.
Jag svarar på kommentarerna imorgon. Jag vet att jag skulle ha gjort det i helgen men det har varit väldigt mycket den senaste veckan.
My tears run down like razorblades
om du undrar vad jag tänker på
så jag håller hårt och kryper tätt intill dig
som om hon skulle försvinna då
Vi talar sällan högt om våran framtid
vi talar aldrig högt om det vi har
dina drömmar blir allt svårare att se nu
och mina finns snart inte längre kvar
Lät du henne komma närmre
var hon vackrare än mig
det finns dagar som jag tänker
mer på henne än på dig
jag går bredvid men halkar efter
jag orkar inte springa mer
försökt att visa dig med blicken
men det är inte mig du ser
den här platsen är nån annans och jag måste hitta ut
hur ska man älska nån som har älskat nån förut
Melissa Horn, texten. :(
♥ alexander johansson
jag vet att jag inte är någon skönhet eller så
om du lämnar mig kan jag väl det förstå
för vad har jag att ge dig som ingen annan har
jag är ingen särskild medans du är underbar
när jag klantar mig
när jag sviker dig
när jag sabbar och förstör
var kvar ändå
tro för oss två för du vet att vad jag än gör
ja, vad jag än gör
så är du allt jag har och allt jag ber om
