Ni kan kalla mig Emmi

Idag var nog den mest tråkiga och minst intressanta skoldagen sedan vi började för två och en halv månad sen.
Två och en halv månad, 2½ månad, 2,5 månader. Helt galet vad kort tid, det känns som en evighet. Redan har jag hunnit tröttna på vissa personer i klassen och redan har jag sett hur fina människor det finns däribland.

I vilket fall som helst så hostar jag som en tok och kan inte äta annat än soppa. Hostmedicinen smakar skit och panodilen hemma är slut.
Just nu, i skrivande stund är jag hemma i huset och hälsar på lite. Fast så speciellt social är jag väl inte. Ronja sover hos mig inatt, vi hörs.

Ps. Det snöar och jag insåg nyligen att det snart är julafton. Mysigt!