They say that time's supposed to heal ya

Fy, min kropp är helt slut och jag tror att hjärnan har gått över i något zombiemood. Jag går på högvarv hela tiden och sen när jag väl kommer hem kolappsar allt på en gång. Jag känner igen känslan allt för väl och vet hur farlig den är om det pågår för länge..
 
Vi var hos barnläkaren i torsdags och Millie ska till sjukhuset och lämna prover nästa vecka, sen ska vi tillbaka till barnläkaren för att få svar och se hur vi går vidare. Skönt att det är igång nu, men det kommer bli mycket sjukhusbesök framöver. Direkt efter besöket var det dags för mig att röntga njurarna. Om jag var nervös? Jag var svimfärdig, livrädd. Men vet ni vad? Mina njurar är friska!! Jag förstod inte vad de menade förrän efter, det var en så otrolig lättnad att få veta det. Så klart undrar jag varför min kropp reagerar så mycket på märkliga saker, men det är väl bara sådan min kropp är helt enkelt.
 
Annars har jag jobbat mitt första pass i en helt ny bransch vilket var riktigt roligt! Mer om det senare.
 
Nu ska jag sätta fart här hemma, ska nämligen iväg om en timme ungefär. Alltid på språng som vanligt!
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0