Ni kan kalla mig Emmi

 

Förra veckan skrev jag ut mig från Second Chanse School, skolan som jag gick på. Jag tänker inte gå in på att berätta om skolan i sig, utan jag vill berätta hur fantastiska lärarna på den skolan är. 

 

Jag sökte till SCS första gången 2013, jag kom in men gick inte dit för att jag var så himla osäker på allting då. Jag visste på den tiden knappt vad jag hette. Mitt ex som jag stod rätt nära då hade berättat vem jag var och det var nog tack vare honom som jag fick en ny chans och blev antagen igen 2014. 
Tragiskt nog så började skolan i samma veva som jag blev inlagd på sjukhus så jag kom inte in i gruppen och valde att inte fortsätta.

 

2015 sökte jag mig återigen till skolan, otroligt skämmigt att sitta på en tredje intervju men jag kom faktiskt in igen. Jag hamnade i en grupp med fantastiska människor och vi hade riktigt roligt där faktiskt. Jag har aldrig träffat lärare som engagerar sig så mycket och bryr sig så mycket om sina elever som Lotta och Pierre. 

Jag förundras över att de aldrig slutat tro på mig, och att de fortsatt stötta och vara så öppna som de hela tiden varit. De är inga lärare som står med pekpinnen och säger vad som är rätt och fel, utan de ser verkligen varje elev som en egen individ, vilket jag saknat från tidigare lärare och som nog har varit en stor anledning till att skolan inte riktigt har fungerat. 

Lotta och Pierre fick upp mina ögon för studierna och skolbänken och har konstigt nog hjälpt mig att hitta mig själv. Jag har misslyckats så otroligt många gånger och trots det så har de alltid stått kvar och trott på mig och för det är jag dem evigt tacksam. 

Second Chanse School är en skola jag varmt kan rekommendera för personer som behöver en andra chans, som inte har lyckats med studierna och som sitter lite fast i livet. Jag kan lova alla som söker dit att de på ett eller annat sätt kommer att hitta sig själva och samtidigt få hjälp med just det skolan står för; en andra chans att komma ut i arbetslivet. Samtidigt så får man en plats att gå till när man vill, där det alltid finns värme och glädje. För som de säger: en gång Second Chanse, alltid Second Chanse. 

 

Det är faktiskt med stor sorg som jag lämnar den skolan, men för mig var det aldrig riktigt rätt. Jag behöver betyg och plugga och om jag hade kunnat det där så hade jag aldrig slutat. Tack Lotta och Pierre för att ni är Ni. Ni är helt fantastiska!