Ni kan kalla mig Emmi

Det var alldeles för länge sedan nu, igen. Det har hänt så otroligt mycket, både positivt och negativt. 

Jag har hunnit bli 21 år och åldersnojan har toppat alla nivåer. Min mamma har gift sig med Roger och stressen över att själv hitta mitt lugn har landat även hos mig. Så himla fint bröllop. Min mamma var så otroligt vacker, den vackraste bruden mina ögon skådat faktiskt. 

Annars så tillbringar jag mina dagar inomhus, min hud är snövit och ångesten över att sommaren snart är över tar kål på mig. 

Jag har haft några fina dagar ute. Bland annat så har jag gått på dejt, solat lite, badat lite, balkonghängt mycket och tillbringat ledig tid med min älskade tvååring. Mer än så har det inte funnits tid till tyvärr. Men vet ni vad? Jag är lycklig. Så stört lycklig. Jag lever, ja. Jag lever kan man säga.