Ni kan kalla mig Emmi

Dessa tre veckor har varit så intensiva att jag ett flertal gånger velat dra täcket över huvudet och bara gråta. Kroppen är orklös, och ingenting vill riktigt som jag vill. Men nu kan jag äntligen se ett slut på det hela. En dag kvar att ta ut den allra sista energin. 

Ikväll ska vi tjejer unna oss en helkväll ute. Lite alkohol och en massa mys. Det känns lite som Bråvalla. Intensiva timmar på jobbet, ladda om och dra iväg. Jag önskar att jag kunde göra om det, nu med en gång. Stå längst fram på Kanye West, snubbla runt i lera och skratta tills magen gör ont. Åh. 

När som helst kommer Emma knacka på min dörr, då ska vi gå en sväng till Hageby och hälsa på hennes svärmor. 

Det kan nog bli en bra kväll det här. 

På återseénde.