You and me are meant to be always and forever
Lördag, lördag, lördag.. Tiden springer iväg men jag har stannat på torsdag. Sitter fast där, kommer ingenstans. Det gör så ont i hela mig verkligen.
Idag har jag jobbat, jobbar imorgon med. Skönt att komma iväg, känna sig behövd och göra någonting vettigt av dagen. Jobbigt att vara hemifrån, jobbigt att Millie ger mig så dåligt samvete. Hon har verkligen blivit mammig så det heter duga.. Direkt när jag kom hem skulle hon upp, ligga nära, pilla med sina små fingrar på min arm. Vi gick en sväng till pappa där mamma och barnen var, alla ville gosa och mysa med Millie, Millie började gallskrika bara mormor kom nära, bara någon pratade med henne, på min arm skulle hon ligga, skyddad hos sin mamma.. Varför? Vad gick snett? Jag mös och gosa när vi kom hem, hon somnade till slut. Lilla gumman <3
Igår gick vi en kvällspromenad i samhället här, fick reda på att Johanna bor några hus bort, vi sågs med barna och gick en timme. Pratade förlossning, bebis och livet nu efter. Mysigt. Lilla söta Theo, hennes son, bara en månad yngre än Millie. Kul!
Nu ska jag drömma mig bort till något bra, slutar väl med mardrömmar, som vanligt.
Upp vid åtta, åka vid tio, sluta vid fyra, hemma till fem, sen avsluta med en kvällspromenad med Johanna och lilla söta Theo. Hoppas på en bättre dag!
God natt.
