Ni kan kalla mig Emmi

Alexander och jag har passerat våran ettårsdag och snart har vi tretton månader. Tiden springer iväg och trots att vi har väldigt mycket motvind just nu, vilket många nog har räknat ut, så ska vi passera det. Efter regn kommer sol och solen kommer att skina även för oss, som den gjort förut.
Det finns ingen annan människa jag kan tänka mig att dela mitt liv med, vi har allt och vi delar så många fina minnen tillsammans. Vi har hunnit med så himla mycket under våran tid, och jag vet att det finns mycket mer som vi kommer hinna med, uppleva och flera minnen som ska skapas.
Han är min andra halva, jag trodde aldrig att jag skulle känna sådan kärlek för någon. Ingenting kan få mina känslor att rubbas en millimeter åt det sämre, isåfall bara mer åt det bättre. Jag finner inga ord, "jag älskar dig" räcker inte ens till, det är nästan svagt för det är så mycket mer jag känner för den här människan.

Jag kan inte tänka mig att inte vakna upp bredvid dig, att inte få somna intill och höra dina andetag nära.
Jag älskar dig Alexander, mer än du någonsin kan tänka dig. ♥