det plågar mig att vi inte kommer sova tillsammans, men allting går vidare men saknaden skaver

Jag är precis hemkommen från min mor där jag, Moa, Tobbe, Robin, Tobbe och pappa suttit och grillat och tagit några öl. (eller, jag drack väl ingenting)
Hemma såhär dags en fredagkväll, det känns ju ganska så värdelöst när man är ensam. Tänker tillbaka på tidigare fredagar då jag haft sällskap. Förra fredagen, en vecka sedan då allting var i sin ordning. Lite småtjaffs men allting ordnade upp sig, som det alltid har gjort. Förutom nu. Det känns ganska sjukt hur fort allting gick mot slutet..

Jag får försöka att tänka framåt istället, jag är livrädd att fastna här. Jag längtar till om ett år, då drar jag för att aldrig mer komma tillbaka. (om allt går som det ska dvs)


Väldigt gammal bild, tagen samtidigt som en annan.. Herregud.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0