Ni kan kalla mig Emmi

Jag fick en kommentar till frågestunden och jag tänkte att jag faktiskt kan svara på den iallafall. Så here it comes;
Jag har väldigt svårt för att bli kär, och speciellt för att släppa in människor i mitt liv. Självklart har jag träffat killar nu på senare men det har inte räckt till för att bli kär. Jag lyckas alltid bli kär i kärleken trots att personen i sig är helt fantastisk. Jag kan tycka att det är helt underbart att umgås med en person och att allt känns rätt och blablabla, men direkt när det blir tal om kärlek och förhållande så backar jag tio steg, man kan nog kalla det att jag flyr från det. Avslutar snabbt och drar mig tillbaka. Helt ärligt så har jag bara varit riktigt tokkär en gång och det var i mitt ex. Ganska sjukt va?
Ändå är kärlek så fint, men man kan inte stressa fram det, liksom tvinga sig till att bli kär i någon. Känns det inte hundra procent rätt från första stund så kommer det aldrig att göra det.
Fast jag vill ändå ha en person att dela allt med, leva med och se en framtid med för jag trivs inte ensam. Men ska jag gå in i ett förhållande ska det kännas rätt och jag ska vara sådär djupt förälskad, annars vet jag att jag tröttnar på det ganska fort. Så just nu väntar jag på att just han ska träda in i mitt liv och skaka om min värld. Haha! Kort och gott- jag är inte kär just nu!