Skrivandet som blivit min passion
Trams och fånigheter
-en flickas tankar
Hur ska man älska någon som har älskat någon förut? Jag har Melissa Horns sång i bakhuvudet, och jag försöker febrilt att hitta svaret på frågan. Kände hon precis likadant eller är det ännu en artist som blir tilldelad en text att framföra musikaliskt, för att sedan tjäna pengar på den?
Jag går runt som en levande död och skrattar på kommando. Mitt leende är inte detsamma och mina ögon utstrålar ingen positiv energi alls längre. Jag började för någon dag sedan fundera över om jag var fast i det stadie mellan liv och död och ständigt plågades över mina misstag, sedan upptäckte jag att jag faktiskt var vid liv. Helt och fullt. Mina tårar brände rispor utmed mina kinder och orsakade en häftig andning, jag känner och därmed är jag väl medveten om att jag är levande. Det finns små stunder då jag faktiskt kan släppa alla fåniga tankar, då jag känner mig trygg, men den känslan övergår snabbt till en mörk och övergiven dysterhet där frågorna kryllar som pissmyror i huvudet på mig.
Så, hur älskar man någon som har älskat någon förut? Går det någonsin få den personen att älska dig lika mycket? Är det olika slags kärlek eller finns det bara en kärlek som kastas över till en annan? Ju mer jag tänker, desto mer frågor skapas. Säger man samma saker till sin nya som man gjort till sin före detta? Existerar kärlek eller är det bara en myt som mormor berättar för sina barnbarn? Hur mormor och morfar redan vid fjorton års ålder fann varandra och gifte sig. Var de så förälskade eller var det enbart av ren tradition eftersom det gick till så på den tiden? Är de lyckliga idag, och har de någonsin varit det?
Eller är kärlek bara ett ihop plockat trams från alla dessa romantiska Hollywoodfilmer? Kan två personer, likt Noah och Allie från filmsuccén The Notebook, bli så dödligt förälskade i varandra? Bör man tro på evig kärlek och all dess charm?
Jag är sjutton, snart arton år, hade jag levt för en si sådär hundra år sedan hade jag redan varit gift och väntat barn vid det här laget. Hade jag varit muslim hade jag varit bortgift och tvingats leva tillsammans med en tjugo år äldre man. Hade jag varit med i en Hollywoodfilm hade jag varit dödligt förälskad och offrat allt för en annan filmkaraktär nu. Men nu är jag en medelklassig svensk tjej som lever på 2000-talet där alla människor byter partners likt de byter underkläder. I min värld får äkta kärlek helt enkelt inte existera, så jag vänjer mig vid tanken att jag aldrig kommer att finna svaren på mina frågor. Tack Melissa Horn för att du framför en sång som drar igång tankesystemet, tack så hjärtligt.
Emelie Carlsson 2011 ©
Jag vet att vi inte är nära så, eller ja, "vänner" överhuvudtaget. Men jag känner mig delvis igen mig i det du skriver..
Du verkar vara en jättebra tjej faktiskt, även om jag inte känner dig så jättebra så har jag ändå fått ett intryck av att du är en väldigt bra person som inte förtjänar att må dåligt alls.
Finns om du vill prata eller något, vilket du säkert inte vill, men så du vet.
