Ni kan kalla mig Emmi

i want to lay like this forever, until' the sky falls down over me

Jag sitter och lyssnar på en urgammal låt som väcker alldeles för många minnen. Minnen från 2008. Mina drömmar har varit konstiga på senaste tiden. Tiden går alldeles för fort, jag hinner inte med längre. Ibland vill jag bara spola tillbaka tiden och leva då, bara för en dag, bara för minnens skull.


Jag kan inte ta av det. Jag kan bara inte.

Jag minns...Ett roligt år,men även ett jobbigt år för en mamma..