Vi är nog med varandra bara för att det alltid har varit så, vi kommer nog fortsätta vara med varandra bara för att det alltid ska vara så

Jag kom hem för en stund sedan. Har varit ute i Kimstad, pizzahäng och en mycket livlig diskussion om när det är rätt att slå någon annan. Suttit i samtal med olika människor och bara försökt hänga med i fredagnattens händelser på avstånd. Det duger för mig. Det är mer än jag gjort på länge faktiskt..

Jag känner mig instängd i mig själv och tomma intet. Som att jag lever men inte finns till. Jag vill vara någons Gerry, (citerat från Ps. I love you). Jag vill vara vacker, och någon som syns i andras ögon. Jag vill vara den där tjejen som du drömmer om. Inte den där tjejen som finns men inte tillräckligt mycket. Jag vill vara tjejen som du säger har fina ben, inte tjejen som du säger "tror du att du har fina ben?" till. Jag vill vara tjejen som existerar och räcker till för en enda människa. Jag vill vara den du vill leva med, inte den du vill träffa när ingen annan kan. Jag är trött på mig själv och på allt jag gjort, som jag gör och allt som jag kommer att göra.
Ibland vill jag bara inte finnas helt enkelt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0