Ni kan kalla mig Emmi

Jag gick nyss ut för att ta en cigg, jag drog med mig Indra ut så hon skulle få kissa också, då hör jag massa konstiga ljud i mörkret, jag slår av glöden fort som atten och kutar in. Tur som jag har så står pappa i köket så jag drar med honom ner i pannrummet för att röka klart. Där hade mammi och pappa rensat så hela väggarna var helt tomma, vad ser jag? Jo en spindel, jag får panik och tycker mig se spindlar överallt, komma emot mig, instängd som jag var knuffade jag undan pappa och öppnar pannrumsdörren och kutar ut. Hela jag var/är på högvarv. Nu får jag panik för att jag verkligen vill träna också, jag måste det nu med en gång. Jag hatar när det blir såhär, jag kommer inte kunna somna inatt. Vad ska jag göra egentligen? Jag hatar sömnlösa nätter fyllda med panikångest. Jag hatar när ögonlocken är tunga som stenar men att inte kunna stänga dem. Jag hatar att vara så mörkrädd som jag är och inte kunna släcka lampan och somna som en normal unge, utan istället vara tvungen att starta en film på lagom volym och somna till, bara för att ha ljus och ljud omkring mig. Jag hatar att sängen är så stor att den rymmer en till när man ändå tvingas sova ensam.