think about me and remember i'm alone
Nu är jag 17år. Jag har firat mig tre gånger. Jag har varit på Öland Roots som för övrigt var min första festival och galet rolig. Jag har så gott som förlorat det som betyder mest i mitt liv. Jag är ganska nere, men ändå är jag så himla glad. Glad för att jag har levt livet och festat loss på Öland. Glad för att jag fått fina presenter. Ja, glad är jag nog.
Jag har lust att skriva. Jag har lust att fota. Jag har lust att klippa och klistra. Jag vill få ut mina känslor i bild och skrift. Men det går inte, för jag börjar nästan gråta av en låt till och med.
Jag kan knappt sova, jag är rädd att något ska hända innan vissa saker är lösta. Men ändå är jag glad, innerst inne är jag glad för livet är så fint trots allt. Jag tänker inte slösa min energi på människor och saker i onödan. Jag vill leva livet, men inte ensam.
