Ni kan kalla mig Emmi

Jag saknar Moa, fast hon kommer hem snart, dock känns det som att jag inte kommer få träffa henne förrän två-tre veckor efter att hon kommit hem, tyvärr.. Jag saknar då jag och hon alltid var med varandra, hela sommaren.. Det var den bästa sommaren faktiskt. Sitta på hennes altan, spela, prata och röka. Åka till Vånga, festa, bada osv.. Jag saknar henne och allt vi hade och allt vi delade. Det går inte en dag utan att jag tänker på henne, min bästa vän. Men även om vi inte träffas så mycket längre så kommer hon alltid att vara min bästa vän. Jag har aldrig kommit en person så nära på så kort tid, jag har aldrig litat så mycket på en person på så kort tid. Och jag har aldrig skrattat så mycket som jag gjort med henne. Faktiskt så har jag inte heller haft så ont i magen som jag alltid hade med henne. Vi åt alltid chips och dip och jag kan inte äta chips för jag får så sjukt ont i magen, sådär ont så jag bara vill ta livet av mig, haha! Och nu är hon 12timmar ifrån mig, det känns helt sjukt men jag är så glad för hennes skull, ingen förtjänar en lång varm resa mer än Moa!
När hon kommer hem ska jag tvinga henne att vara med mig och berätta allt, visa bilder och bara vara nivet. Hon har ta mig fan inget val, haha!