Ni kan kalla mig Emmi

Deprimerande inlägg, bäst att kolla vidare på OC

Jag vaknar upp ur en dimma nånstans av känslan att inget finns kvar.

Hur livet jag levde förlora sin klang, det minns jag ingenting av.

Jag sökte nånting, en förklaring på allt, som plåga min rastlösa själ.

Det enda jag hitta var andra på flykt, precis lika vilsna som jag.

Jag längtade bort, men jag kom bara hit. Jag vänder där vägen tar slut.