Ni kan kalla mig Emmi

Jag fryser, händerna skakar. Man märker att hösten sakta smyger sig på. Det är lite mysigt faktiskt. Med stora halsdukar, vantar och varma jackor. Dock hatar jag kylan så långa vistelser ute i naturen är ju något man bara kan drömma om. Mys framför tvn, varma filtar och något gott, det är rätt okej. Då har man en anledning till att bara vara där. Lite synd bara att jag sitter ensam, annars är det ju mysigt att dela den här kalla, sköna känslan med. Thank God för vänner. Vad skulle jag göra utan mina bästa vänner? Jag är så glad att dem finns och faktiskt visar att dem bryr sig och vill hitta på någonting för att liksom "peppa upp" en. Jag tackar även för mammi, vi ska riva min vägg så jag ramlar ner i källaren. Aeae det är inte bra, men skämt åsido, jag är faktiskt ganska deppig nu. Men ikväll blir det fest hos någon Franka. Vi super bort våra bekymmer, lalalalala. Nejdå, inte riktigt men nästan. Jag är dessutom bjuden på fest i Vånga men dit orkar vi inte åka, vi kommer inte dit på något sätt tyvärr. Annars hade det varit kul att träffa grabbarna igen. Nu ska jag åka moppe bort till Heidi, jag är moppeflicka, ohja vad underbart! Jag har inte kommit på något positivt till det förra inlägget, men det kommer. Ni kan ju alltid hjälpa mig. Jag är för sur för att orkar tänka positivt just nu i detta nu. Jaja, nu blir det galet. Ha en bra lördagkväll!