Ni kan kalla mig Emmi

Jag hade precis släppt alla fåniga tankar och börjat njuta av mitt liv. Precis då tar det slut. Hoppas aldrig på för mycket mina vänner. Allting händer när du minst anar det. Jaja, livet går vidare, synd med väggen bara. Synd med det inre också, känslorna. För även om livet går vidare så står jag nog kvar ett tag till. Bara för att, nivet. Synd med dem där orden, som betyder så mycket men som används lite för ofta i överskattat bruk. Jag hade hoppats på mer kärlek men jag är glad iallafall. Lite ledsen när man tänker på att det aldrig blir så igen. Men ibland måste man tänka bort negativa saker och se det positiva istället. Men då undrar jag, vad är det positiva med detta? Just nu kommer jag inte på någonting faktiskt. Jag ska försöka komma på något innan den nya dagen stormar in. Mina händer skakar, hela jag skakar men inte en enda tår, det är överskattat att gråta. Det förvärrar bara situationen. Just nu är jag sugen på boxning, eller cross. Någonting så att jag kan fokusera på någonting annat. Just nu försöker jag tänka ut vad jag ska göra ikväll, antagligen party. Jag kan inte sitta still, jag måste göra någonting. Jag tänker inte sitta hemma och hoppas på att mina önskningar ska gå i uppfyllelse. Ändå hoppas jag verkligen att dem gör det. Jag tänker alldeles för mycket. Jag hoppas oftast på mer än jag borde. Mina cigg är slut också, eller jag har en, dock är den slut snart tror jag. Jag orkar inte sitta här och tänka ut vad jag ska skriva mer. Jag har nog fått med det mesta. Jag vill ha tillbaka kärleken. Fast jag hatar kärlek. Det är bara en lek, ett spel. Någon vinner, någon förlorar. Synd bara att jag är en dålig förlorare. Det är nog det jag är mest arg på just nu. Jag hatar folk som ser kärlek som en tävling. Jag tänker ha kul nu, jag skiter i kärlek men jag skulle ändå bli glad om han stod utanför min dörr ikväll, och att allt blev bra. Men det kommer inte att hända, inte när man läser mitt lilla söta sms jag fick för en stund sedan. Kiss my ass bitches, jag älskar er läsare. Tänk att jag öppnar mig så mycket för er, jag känner säkert inte ens hälften av er men det är så det ska vara. Förlåt för världens längsta inlägg men jag var bara tvungen att skriva av mig lite, jag är lite off just nu och funderar på att börja med poesi.