Ni kan kalla mig Emmi

..att jag förlorat min bästa vän.
Jag satt i mitt rum igår och jag tänkte faktiskt inte på någonting speciellt. Helt plötsligt kommer det tusentals bilder i mitt huvud. Som ett snabbt bildspel på allting som vi gjort.

Minns du till exempel:

När vi skulle cykla hem från Kimstad då min ena trampa gick sönder? När vi satte oss vid en hållplats och väntade på pappa och när han kom vågade jag inte honka eller vad det heter, med honom. Så han åkte hem och vi fick en otroligt bra idé att jag skulle honka med dig. Vi tog ett lås och satte på styret efter ungefär tio meter ramlade vi ihop, jag fick två cyklar och dig över mig och kunde inte annat än att skratta trots att jag skrapat upp hela mig.

Eller när vi smög ut mitt i nätterna och välte koner i Kimstad så bilarna inte skulle kunna köra? På vägen hem då mina grannar släppte hundarna på oss och vi skrek som små barn?

Minns du när vi skulle stänga av mobilerna och supa bort våra problem med våra dåvarande pojkvänner i mitt rum? Det slutade med att dem kom och hämtade oss och jag hamnade helt random på en fest i Vånga medan du satt och väntade i Kimstad.

Eller när vi skulle åka från en misslyckad fest i p-äng och vi körde av vägen? Jag trodde att jag skulle dö och kunde inte röra mig på flera minuter. Mats såg oss och hjälpte oss upp från diket. Ditt knä var förstört och vi spydde bakom några träd.

Eller när vi kollade på skräckfilmer varje helg och jag alltid väckte dig för att jag inte vågade kolla själv? Då vi såg Dawn of the dead och inte vågade gå ut, och när vi väl gjorde det skrämde en katt livet ur oss.

Och på tal om skräck. När vi gick till strömmen med Emil och vi tyckte att vi hörde hostningar och trodde att någon mördare smög på oss? Vi gick fort som tusan hem och skrev en "bok" om det som vi sedan läste upp för våran lågstadielärare.

När vi bråkade i mellanstadiet så din mamma kom och vi båda grät där i samtalet? Det slutade med att jag följde med till dina morföräldrar och hämtade mat eftersom det var strake då. Jag minns till och med att det var makaroner och köttbullar du fick.

Festerna då vi alltid tog hand om varandra eller sket i varandra totalt?
Som en p-ängs fest då du följde efter mig (båda var fulla) och du härmade mig? Såfort jag sa något till någon sa du exakt samma sak? Haha!
Alla gånger då jag varit så dum så jag druckit för mycket och du tagit hand om mig?  Jag kan inte tacka dig nog.
Och den 26:e? Dagen efter då din mamma kramade om oss och sa att hon älskade oss..

Nu gråter jag snart..

Nyårsafton som blev totalt överskattat? Vi låg på toan hela kvällen..

Kommer du ihåg när du inte ville vara bästa vän med mig för att jag slarvade bort mitt bästishalsband och du stod och sa att det inte funkade så.

Då vi åkte till Lien och de där killarna kom och vi sa att vi rökte men att vi hade glömt ciggen hemma? Sockerbitar och allt galet.

Till varje disco gjorde vi oss iordning tillsammans och din syster fixade vårat hår, minns du det?

Kommer du ihåg när vi alltid satt vid kamrat och letade killar, (då vi var 11år) och vi hittade en jättesöt kille som visade sig vara en två år äldre tjej som drev med oss?

När vi uppträdde på tvätten? Två gånger till och med..

Kommer du ihåg att vi svor på att vara bästa vänner föralltid? Det var på den tiden då ingenting kunde skilja oss åt..


Ellen Lovisa Lindberg. Bästisar sedan 8års ålder.