Ni kan kalla mig Emmi

Jag var ju hos Becca och skulle sova där. Vid halv tre kände jag att jag verkligen inte kunde eftersom jag inte kunde andas. Jag fick lite panik, det får jag alltid när jag inte kan andas. Så mamma kom och hämtade mig och jag tog genast ett glas blåbärsoppa, två panodil och nässpray när jag kom hem. Vilken lättnad! Iallafall de första 10minuterna för sen blev det lika illa igen. Så nu kan jag ställa in min lilla resa och säga hej till sängen. Fast jag ska ändå träna imorgon, min kropp behöver det, likaså mitt sinne. Jag håller på att bli tokig nu utan träningen. "Kan jag äta det? Hur mycket? Jag skippar det, det och det" Haha så lyder mina tankar nu så jag måste träna så jag får den där nyttiga känslan igen!
Iallafall. Jag har så sjukt mycket att tänka på just nu men jag kan inte formulera någonting i ord. Det blir bara halva meningar och sen fastnar jag och vet inte vad jag ska säga. Galet jobbigt, varför kan inte livet bara flyta på och göra "det bästa och lättaste" ?

Det blev ännu ett trist inlägg, jag har verkligen bloggtorka!