Det är inte många som tror på mig
Imorgon börjar min stora utmaning. Jag ska rida in denna skönhet, Pochahontas. Detta kommer ta sin tid, eftersom jag måste börja om från början, från att vinna hennes förtroende, bygga muskler och få henne att lita på den som sitter upp till att bli en fin vältränad ponny.
Jag kan om jag vill. Nu ska jag ge henne all tid jag har, det är jag skyldig henne efter att ha svikit henne flera gånger. Min dröm ska bli verklighet.
Min dröm när jag fick henne var att vara ute på tävlingsbanan, men jag gav upp den drömmen för länge sen och svek henne. Jag la ner hela mitt hästintresse och jag har saknat det men jag har alltid tänkt att det har varit försent. Jag har insett att det aldrig är försent att ändra på sig och ta upp sina drömmar på nytt. Det var det här som var mitt liv, det som formade mig. Det var det här mitt hjärta brann för och jag ska tända den lågan igen. Jag saknar min Pochahontas som enligt de flesta var/är ett hopplöst fall. Jag vet att hon kan. Jag tror på henne och jag ska visa dem som bara stått och skrattat åt henne att hon faktiskt visst kan. ♥
