Ni kan kalla mig Emmi

God kväller.
Millie sover och ser så otroligt mysig ut, vill bara lyfta över fisen till mig och krama om henne. Kärleken är så enorm!
Jag själv ligger iallafall nerbäddad, nyduschad, insmord i Bruno Banani's body lotion och småkikar lite på Twilight, jag ska alldeles strax slå ihop mina grönmelerade för imorgon ska jag och Millie till stan med Millies mormor.

God natt hörrni!

Sitter i soffan, har busat och försökt hålla Millie på topp men idag är hon kinkig och trött, det är ju så varmt och jäkligt här inne och ännu värre ute.. Vid stunder som denna önskar jag att hon var lite äldre, kunde säga vad jag ska göra istället för att vara ledsen.. Det är så jobbigt för mammahjärtat..

I vilket fall som helst så sitter jag nu i soffan, Millie håller nog på att somna i sin säng, tänker inte se efter för ser hon mig blir hon gnällig igen.. Funderar på vad jag ska laga till för mat idag, börjar bli hungrig. Alex spelar sin timme.
Jag har så mycket tankar idag, vad är bäst för Millie? Och vad är bäst för oss? Annars skulle jag svarat att det bästa för Millie är att ha oss båda, och det bästa för oss är att inte ge upp.. Idag är jag tom på svar, det finns bara en massa frågor. Missförstå mig rätt, jag älskar Alexander, det gör jag verkligen men när ska solen skina igen?
Vi märker, vi båda kanske bara har ännu en dålig dag.

Men åter till mat.. Vad tusan kan man hitta på? Igår blev det "kinamat", gav mig på att göra friterad kyckling, wok och kyckling"gryta" med ris och sötsur sås, det gick hem, riktigt gott faktiskt.
Men idag då?

Nu är våran fina dotter döpt. Millie Carin Elizabeth är hennes fullständiga namn. Min fina fina prinsessa.

Mer om dopet och fler bilder kommer så snart jag fått tag i bilderna mamma tog.

Jag älskar er så himla mycket! Min underbara lilla familj.

Förlossningsberättelse, min lilla Millie

Under natten den 29e april startade de första värkarna, de höll i sig oregelbundet i två dygn vilket gjorde att jag inte kunde sova under någon av nätterna. Under kvällen den 1e maj blev värkarna alltmer regelbundna och kraftiga så jag ringde in till förlossningen för att höra om jag kunde få något att sova på för att orka med förlossningen när den väl satte igång.

Vid 20.00 åkte jag, Alexander och mamma in. Väl där satte de en CTG-kurva och gjorde där efter en vaginal undersökning och konstaterade att förlossningen hade startat och jag var då öppen 3cm. Jag blev både chockad, orolig och glad. Eftersom det var mitt tredje vakna dygn så oroade jag mig för hur mycket kraft jag hade kvar inför förlossningen..
Jag blev i alla fall direkt överflyttad till ett förlossningsrum och koncentrerade mig på att andas igenom värkarna som vid det laget kom oregelbundet med 2-3 minuters intervaller.

23.05 gjordes ännu en vaginal undersökning och jag var fortfarande bara öppen 3cm så de bestämde att vi skulle ta hål och skynda på det lite, och fy, nu var värkarna inte lika roliga och kontrollerbara längre. Jag kände hur trött jag blev och hur svårt det var att andas igenom värkarna när energin började ta slut.
Undersköterskan tyckte att jag skulle testa lustgasen, precis som jag hade önskat tidigare, men jag blev livrädd och jag har inte en aning om varför. Jag vågade inte dra ett enda andetag i den där masken, haha!

00.40 kunde jag inte längre kontrollera mig själv, blev riktigt arg på hur ont det gjorde och att jag inte hann slappna av mellan värkarna så jag bestämde mig äntligen för att sätta EDA (ryggmärgsbedövning).

01.35 fick jag smärtlindringen och det kan ha varit det bästa jag gjorde under förlossningen, min kropp kom äntligen till ro och jag kunde koncentrera mig på att möta värkarna.
Nu när jag till slut slutade spänna hela kroppen gick allt väldigt fort så vid 02.00 var jag öppen 10cm!

03.00 fick jag äntligen börja krysta lite försiktigt! Dessa värkar var ingenting i jämförelse med värkarbetet innan. Nu såg jag ett slut på det hela, och det enda jag hade i huvudet var att Alexander inte skulle vinna vadet om när vår bebis skulle födas, vilket var 04.00. (man blir nog lite knäpp när man ligger där)

04.10 kom hon äntligen ut, vår lilla Millie! Hon var så fin, och vilken härlig känsla att efter nio månader få ha henne på bröstet.

04.30 fick jag ta ytterligare lite smärta då det var dags att sy två (bara två!!) ”för säkerhets skull!” stygn.

Nu var det äntligen över, Millie var ute hos oss. 3410 gram, 53cm och 34cm huvudomfång.
Vi stannade kvar på förlossningen över dagen för att vänta på barndoktorn som skulle undersöka vår fina dotter.
Med barndoktorn kom även ett filmteam från 24nt och filmade skruttungen.

17.58 blev vi utskrivna och fick äntligen komma hem till vår nyrenoverade lägenhet och lägga Millie i sin säng.